mitt liv

Den nya tiden har börjat

 

Nu har det nya kapitlet i livet börjat, det kapitel som vi så länge planerat för. Det kapitel som ligger i linje med vad vi vill i livet just nu. Det var hektiskt på slutet för att få allt klart med huset, dess olika byggnader och allt runtomkring. Trots att vi har rensat ordentligt de senaste tre åren så uppstod en viss besvikelse när vi insåg att det fanns grejer på slutet som vi inte behövde och hade missats i utrensadet. Det är inte så lätt att se allt när man har så otroligt mycket yta som vi hade. Och rensandet fortsätter nu när vi kommit på plats i lägenheten. Allt som inte finner sin plats framme (eller som behövs på ett eller annat sätt) ska inte ställas in i ett skåp i väntan på bättre tider, utan rensas ut på stört. Vi är lite störda över att vi faktiskt flyttat vissa saker helt i onödan. Men det kan bara bli bättre och vi har lärt oss något av det. Och återbruket, dit man skänker saker, här i stan har redan fått besök av oss ett par gånger. Och fler är på gång.

Vi är glada över att processen med att lämna vårt hus har varit så pass lång, det gav oss tid att mogna i tanken på att lämna den plats vi älskar så. Det har varit känslomässiga veckor men det kändes helt rätt att göra det. Och nu är vi väldigt taggade och exalterade över vår nya tillvaro som är mycket annorlunda mot den vi varit vana vid de senaste tio åren. Den där tillvaron med böljande åkrar och råmande kor utanför dörren. Visst låter det idylliskt? Nu är det på ett helt annat sätt. Och vi gillar det verkligen. Vi kommer att komma tillbaka till det där lugnet på landet igen, men var sak har sin tid och just nu är det en annan tid som råder. Det är oroligt hur snabbt man anpassar sig. Att bo så här i en lägenhet mitt inne i en småstad känns redan som det mest naturliga i världen, för oss.

Katterna har funnit sig till rätta. De verkar ta det hela med ro, men en viss fundersamhet finns såklart kring att det är människor på gatan nedanför. Vad gör de där? Är de farliga? De får ta den tid de behöver till att finna sina nya favoritplatser, hitta sina rutiner och inse att det här nu är deras hem.

Just nu fokuserar vi bara på att landa lite och boa in oss, sedan är det dags att bege sig ut för att upptäcka den här delen av världen.

//Sofia ♥

 

minimalism

Minimalism – vad är det egentligen?

 

Minimalism, vad tänker du om det ordet egentligen? Jag tror att många som hör att någon är minimalist tänker kanske att dennes hem är vitt, med kala väggar. I ena änden av rummet står en stilren soffa i svart och i garderoben hänger 3 svarta polotröjor med en exakt precision. Kanske står där också en vas med en enda kvist i på en bänk i högblank lack. Ser du bilden framför dig?

Är man en minimalist för att man rensar och skalar av? Nej… då skulle jag kalla det för en rensare eller en avskalare som gillar att få bort onödiga saker. Men att vara minimalist utan att ha gjort en rensning är svårt. Att vara minimalist är ett sätt att leva där man sätter kvalitet framför kvantitet. Och det handlar om så mycket mer än bara prylarna, det går att applicera på allt såsom ekonomin, jobbet, relationerna och sitt sätt att tänka.

Ju mer vi har rensat och skalat av under åren så har jag insett att jag vill fortsätta rensa och skala av ännu mer eftersom det ger så stora fördelar och mycket energi. När allt ”skräp” runt omkring försvinner – och skräp behöver inte bara innebära fysiska prylar – så är det så mycket lättare att se klart vad som är det viktiga i livet. Och dessutom så får man en massa tid över att göra exakt det man vill med. Och ju längre i processen man kommer så inser man att det inte bara handlar om själva avskalandet utan att det faktiskt är ett sätt att leva. Att upprätthålla livet så att det aldrig blir sådär rörigt igen, som det var innan. Det är viktigt att rensandet inte blir en ny möjlighet att få fylla de tomma ytorna igen. Eller att se till att fylla schemat med aktiviteter och engagemang som du inte vill ha där, men som du åtar dig bara för att du tänker att det förväntas av dig.

 

Lättare att leva

Det låter kanske löjligt, men det blir faktiskt enklare att andas och leva när man minskar sina intryck och åtaganden, och endast gör de grundläggande sakerna som man måste och struntar i det sånt som man borde (givetvis finns det grader på denna skala). Det blir massor av tid och energi över till det som man verkligen vill ägna sig åt. Och det kan ju vara precis vad som helst, beroende på vem du är. Du kanske älskar att träna ungarnas hockeylag, dreja, läsa böcker, umgås med vänner, volontärarbeta, pyssla i trädgården eller kanske bara kolla på tv-serier. Valet är såklart ens eget och inget är sämre eller bättre än något annat.

 

Rensandet är starten

Ofta är inkörsporten till minimalism just rensandet av prylar. När man ser fördelarna med det som rensandet för med sig, så börjar man fundera över vilka övriga områden som man kan förenkla i sitt liv för att uppnå samma fördelar även där. Det var så det började för mig för snart 5 år sedan. Det var ett litet, litet frö som växte sig allt större och starkare. Det började med att rensa. I flera år höll vi på, och processen pågår ännu. Och det behöver nog ta lite tid eftersom det här är en förändring av livsstil – och hållbara förändringar måste få ta tid för att bli just hållbara. Ju mer man skalar av, desto mer ser man att man behöver skala av. Men vissa lager är inte mogna att skala av förrän man gjort vissa andra saker eftersom det inte går att se skogen för alla träden.
Du kommer att börja se vilka möjligheter som finns i ditt liv, när ditt schema inte alltid är fyllt till bristningsgränsen. Du kommer troligtvis att börja se hur mycket du saknade det enkla i livet, när livet var fullpackat av onödiga prylar, åtaganden och informationsflöden – du visste bara inte om att du saknade det.

 

 

Minimalism är ett verktyg till frihet från onödiga bekymmer, måsten och åtaganden. Eftersom ju mer du äger desto mer fast och bunden blir du. Kanske har du inga problem med det, och då är det ju helt fine (och du kan troligen sluta att läsa här). Och det handlar inte om att du måste leva med endast 100 ägodelar, som en del strävar efter. Även om det lockar mig så är det inte där jag är nu. Långt ifrån. Men de saker jag har omkring mig ska fylla ett syfte och göra mig glad. Allt annat göre sig icke besvär.

Det här med att vi nu säljer huset och en stor del av allt vi äger, och flyttar till en lägenhet är en stor del i vår längtan efter mer frihet. Vi har älskat den här platsen och det den har gett oss är en skatt som vi alltid bär med oss i hjärtat. Att stanna kvar i det kan inte vara ett alternativ eftersom det inte går att få den frihet vi vill ha när vi samtidigt har ett enormt stort hus med allt därtill, att ta hand om. Inget enkelt beslut. Men det är sällan de enkla besluten som leder till ett enklare liv.

 

Så vad är minimalism egentligen?

Jag inser att jag inte rakt ut svarat på frågan om vad minimalism egentligen är, enligt mig. Om jag ska göra det med ett kort svar blir det följande.
Minimalism handlar om att göra sig av med allt det onödiga i livet för att istället kunna fokusera på det som verkligen är viktigt för dig och leder till mer lycka, tillfredsställelse och glädje. Svårare än så är det inte.

 

Om jag är en minimalist? Ja, definitivt. Jag är en färgglad minimalist som älskar färger och mönster och som vill ägna mig åt det som jag tycker är det viktigaste i livet. Relationer, möten med andra och att vara en god människa.

Det finns inga regler för hur man gör. Man måste hitta sitt eget sätt som passar och som kan bli hållbart för en själv och sin familj. Jag har tidigare skrivit en del om min resa och hur jag har gjort:

22 saker du kan börja med att rensa ut

5 sätt att minska bruset

10 tips på hur du rensar i garderoben

9 saker som förenklar livet

Att vara ägd av sina ägodelar

 

Hur ser du på det här. Är det något som känns naturligt, helt främmande eller är du något intressant?

//Sofia ♥

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

mitt liv

Flytten och katterna

 

Idag får vi nyckeln till vårt nya hem. Det är en stor och lite konstig dag. Vi har verkligen väntat på det här och känner oss väldigt redo – men att det känns konstigt går ändå inte att förneka. Så nu börjar flytten lite pö om pö, och om ett par veckor går vi från hus på landet – till lägenhet i stan. Det är en helomvändning, kan man säga.

 

Och katterna då, vad händer med dem?

Vi har tre fina katter och de är anledningen till att vi bott kvar i huset i de senaste åren, när vi själva känt att det varit dags att röra på oss. Till slut bestämde vi oss för att vi inte kan låta de begränsa vårt liv och tänkte att det får lösa sig på något bra sätt. Vi har hela tiden tänkt att ta med alla tre såklart. Men ju närmare flytten kommit så har det gnagt i oss kring en av dem; gamlingen i huset. Sonja. Hon bodde redan här när vi flyttade hit för tio år sedan. Hon är omkring 12-13 år idag och älskar den här platsen och att vara i växthuset där hon spenderar merparten av dygnets timmar på sommarhalvåret. Dessutom är hon inte överförtjust i de andra vildarna. Hon är gammal och vill ha lugn och ro omkring sig. Hur skulle hon ta en flytt till en lägenhet i stan tillsammans med de andra? Jag vill såklart inget hellre än att ha med henne. Hon är ju en del av familjen. Men ibland måste man sätta sina egna känslor åt sidan och se till djurens bästa.

När vi förstod att de nya ägarna inte hade någon katt och ändå hade tänkt att hämta en från ett katthem i närheten, så tänkte vi se om de kunde tänkas vara intresserade av att ta in Sonja i sin familj istället. Och till vår stora glädje så ville de det mer än gärna. De tyckte att hon självklart skulle leva resten av sitt liv på samma plats som hon alltid gjort. När de dessutom var här och hälsade på så strök sig Sonja kring benen på dem hela tiden. Det kändes som ett fint tecken. Så nu blir Sonja kvar i sitt älskade hem och välkomnad i en ny familj. Det känns sorgligt för oss som levt med henne i tio år såklart, men ändå som helt rätt beslut för henne.

De här två grabbarna är som lång och lerhalm. De gillar varandras sällskap och varje dag brottas de lekfullt och ljudlöst på mattan, de tvättar varandra och går ofta iväg ut i skogen ihop. Och de två flyttar med oss till lägenheten i Lidköping.

 

Från utekatt till innekatt

Till en början får de båda hålla sig inomhus, det kommer att bli en stor utmaning. Men vår högsta prioritet är att aktivera dem så att de känner sig nöjda. Vi har googlat och kollat på olika sätt och lösningar för att aktivera katterna. Vi ska bygga klätterställning och ge dem många platser där de kan krypa in och få vara ifred. Leksaker ska pysslas ihop och de ska få jobba lite för sin mat.

Vi har ju tränat en del på att gå i koppel, och jag tänker att de ska kunna bli mer mobila och ibland följa med oss på resor och utflykter. Just där vi kommer att bo är det ganska lugnt och det finns en trädgård, så kanske kan de på sikt få testa på utelivet. Men bara om de verkligen måste, vi tar en sak i taget och ser hur det går.

Har du några tips på saker som katter kan aktivera sig med, eller allmänna tips som kan vara bra när man flyttar katter? Jag tar tacksamt emot dem.

//Sofia ♥

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

hållbart liv

Vad är skillnaden mellan återbruk och återvinning?

återbruk återvinning

 

Återbruk? Återvinning? Återvinning. Återbruk. De låter ju rätt så lika de där orden, men är innebörden densamma? Nej, det är den inte.

Vi har länge levt i en slit och släng-era, och det gör att sopbergen runt om i världen bara växer och växer sig högre upp mot skyn. Det är långt ifrån nödvändigt att alltid kasta saker när de är förbrukade eller trasiga, istället kan man faktiskt återbruka dem genom att tillverka någonting annat av dem.

Återbruk är kreativt och roligt men det bästa av allt är att det är en stor vinst för miljön, till och med bättre än återvinning. Eftersom när man återbrukar en produkt så sparar man den energi som annars skulle ha gått åt vid återvinning – där man först bryter ner produkten för att sedan bygga upp den på nytt.

Den ekonomi som vi nu lever i skapades då man inte visste så mycket om jordens begränsade resurser. Nu måste vi nog tänka om lite grann. Hur ska vi kunna skapa tillväxt utan att belasta miljön i samma utsträckning? För jag är helt säker på att efterfrågan på hållbara produkter och hållbart företagande kommer att öka.

Några av de återbruk jag gjort är:

återbruk handledsvärmare

handledsvärmare av gamla strumpor

gör egen kasse av vaxduk

och kassar av vaxdukar.

Man kan ju göra mycket mer än så. Som exempelvis fisken på bilden överst i inlägget. Den stod på kajen i Helsingör när jag var där i somras, och den var gjord enbart av skräp som andra slängt.

Vilket är ditt bästa återbruks-tips?

//Sofia ♥

 

Spara

mitt liv

Nu byter vi landet mot en stad vid sjön

 

Ja, nu flyttar vi från landet till staden. De flesta kloka människor gör tvärtom; att de flyttar från staden till landet.

Vi har nu bott på landet i 10 år, och vi är lantisar i hjärtat som kommer att bo på landet igen i framtiden, men just nu kände vi för lite omväxling. Jag älskar att bo på landet, men jag kan verkligen längta efter lite mer liv och rörelse ett tag. För min del som jobbat hemifrån i sju år, kan jag känna så här i efterhand att det blivit lite väl isolerat, även om jag inte trodde det innan.

Staden vi flyttar till är precis lagom stor och har närhet till skog och landsbygd, och ligger dessutom alldeles invid Sveriges största sjö. Så naturen kommer inte att vara långt borta. Men som om den förändringen med att byta land mot stad, inte vore stor nog, så byter vi även hus mot lägenhet. En del har uttryckt sin förvåning över detta – alltså att det nu blir lägenhet i stan. Men de som gjort det känner inte mig på riktigt. Jag har inga svårigheter att trivas var jag än bor. Och omväxling förnöjer och ger nya perspektiv.

 

Men vart flyttar ni då?

Vilken stad vi flyttar till? Den heter Lidköping. Nä, inte LiNköping, som tycks vara den ständiga förväxlingen. LiDköping vid Vänern. Vi har verkligen sonderat terrängen ordentligt och kollat runt i de flesta större städer och orter i Halland, Skåne, Västergötland, Närke, Östergötland och Södermanland. Vi har åkt till, för oss, helt okända städer och känt efter om det här är ett ställe där vi kan tänka oss att bo. Och vi har hittat många platser vi gillat. Vi har gått på massor av hus- och lägenhetsvisningar och verkligen kunnat tänka oss att bo på många av de ställen där vi varit. Ibland blir det dock mycket slumpartat vad som sker i livet. Och så blev det faktiskt nu när vi hamnade i Lidköping. Det fanns flera anledningar till att det blev så – men det kunde lika gärna blivit någon helt annan stans också. Slumpen är en intressant faktor i livet.

Det ska bli spännande att lära känna en ny stad och dess innevånare. Att få gå på nya gator, stigar och gångar. Att lära känna nya matvarubutiker, torghandel, nya skogsområden och dess svampställen.

Visst har jag varit i staden några gånger innan men jag känner egentligen ingen mer än en kusin med familj som bor där. Så det blir som att börja om på nytt. Känner du till Lidköping och har några tips? Bor du där själv eller känner någon som gör det? Jag är öppen för alla former av tips om min nya hemstad.

Nu påbörjas de sista skälvande veckorna i vårt underbara hus. De veckorna kommer att bestå mycket av förberedelser och planering, men vi har gjort ett bra förarbete och känner oss väldigt redo så förhoppningsvis kommer vi kunna ha tid att njuta mycket av den fantastiska plats som nu varit vår i över 10 år.

Nu börjar nästa kapitel.

//Sofia ♥

PS. Häng med mig på Instagram och mina Instagram Stories, där kommer jag att delge mycket av förändringen och allt som sker.

 

 

mitt liv

Den senaste tiden …

 

Det har gått en vecka mellan inläggen det senaste. Jag har liksom fullt upp med annat och då får tiden framför datorn stå tillbaka lite. Men det innebär inte att det inte händer saker, det händer otroligt mycket. Det här är en del av det jag gjort den senaste tiden.

 

Det som tar absolut mest av vår tid och energi just nu är visningar av bostäder på olika platser. Det är väldigt kul att gå på husvisningar och känna in om det här är en plats vi kan tänka oss att bo på. Vi bläddrar i olika prospekt och läser in oss på detaljer. Vi har varit nära att köpa objekt några gånger men det har av olika anledningar inte blivit så. Nu börjar det dra ihop sig till dagen då vi ska lämna vårt stora fantastiska hus och dra vidare för nya perspektiv. Vad vi kommer att göra om drygt två månader och var vi kommer att hamna är ännu högst oklart, men vi har en plan och känner oss trygga i det. Spännande är bara förnamnet på den här processen.

 

Jag har varit inne i ett ödehus, av oförklarlig anledning så dras jag till dem. Och det är verkligen kittlande att gå där med glaset som knastrar under fötterna för varje fotsteg. Vilka bodde där? Vad gjorde de? Hur levde de sina liv? Det är vackert!

 

Vi har varit i Prag och haft vår årliga konferens, i år var det ovanligt mycket att diskutera med tanke på vilken framtid vi står inför. Jag valde att inte ta med mig kameran, därför har jag inga bilder från den otroligt fina staden. Det var rätt skönt att faktiskt bara njuta av hur vackert det var och slippa tänka på potentiella fotomotiv. Mattias tog dock en bild av mig med sin telefon.

 

Jag skördar örter och kryddor, hackar dem och fryser in. Det gäller att passa på nu. Man vet aldrig när det blir dags för odling igen. 🙂

 

Jag fortsätter att rensa, och samlar allt jag ska sälja och skänka, i ett skåp så länge. Så fort insamlingen har öppet åker jag dit och lämnar av eller när jag har en stund över lägger jag ut saker till försäljning. Det har tagit många, många år att samla på sig alla grejer. Och det tar minsann mycket tid att göra sig av med dem också.

 

Det fina med att blogga är att jag lär känna så många andra bloggare. Många av mina bästa vänner har jag träffat via bloggen. Jennifer och jag har haft kontakt med varandra ett tag. I vintras träffades vi för första gången på min Workation i Åre. Hon bor sedan några år tillbaka i Finland så det blir inte så många tillfällen. Men så kom det sig att hon skulle hon spendera ett par veckor i Göteborg och passade då på att göra en utflykt till mig. Vi åt kantarellpizza till lunch och pratade. Det var verkligen en rolig eftermiddag med fina samtal. Jennifer är en fantastisk tjej! Kolla in hennes blogg om resor, upplevelser och om hur det är att bo i ett annat land.

 

Dagarna rullar liksom på med stort och smått. Livet helt enkelt.

Jag önskar dig en fin dag!

//Sofia ♥

 

Spara

Spara

Spara

Spara