mitt liv som egenföretagare

Arbetsliv och ännu ett nytt kapitel

 

Jag är nu inne på mitt åttonde år som egenföretagare. Jag har älskat det. Det har varit extrem mycket jobb, massor av frihet och en utvecklande och lärorik resa. Det är så mycket jag inte kunde eller hade en aning om då, som jag nu tar för självklarheter. Jag är så tacksam över att jag kunnat försörja mig på något jag älskar att göra. Men det har också varit väldigt ensamt. Att vara ensam har jag inga problem med – jag tycker till och med om det. Men att vara ensam i allt och alla beslut – stora som små – är tufft. Jag har saknat att få finnas i ett sammanhang. Jag har såklart haft ett gott stöd i min man som jag ofta diskuterat saker med. Jag har också haft många ”kollegor” som jobbar på det sättet jag gör, som jag kunnat pratat med. Men ingen av dem har inte varit med i det dagliga arbetet och allt man ställs inför i det.

 

En nödvändig förändring

Under det senaste året har jag börjat att växla ner och sagt nej till allt fler uppdrag, eftersom jag behövt frigöra tid till att fundera över vad jag ska göra härnäst. Tidigare har jag jobbat så mycket att jag inte haft tid eller ork att reflektera. Det jag kommit fram till är att jag faktiskt älskar det jag jobbar med – den grafiska formgivningen och kommunikationen. Jag har dock börjat fundera på hur jag kan göra det i en annan tappning; där jag slipper den där överhängande ensamheten i allt – men ändå bevara en del av min frihet.

 

Vad ska jag göra?

Jag har funderat och funderat på hur det skulle gå till. Svaren har varit frånvarande. Till en dag i januari. Då fick jag chansen till något som passar in på allt det där som jag vill. Jag fick möjlighet till ett uppdrag på 80% under 1 år, där jag får finnas i ett sammanhang, jobba med det jag älskar och dessutom inom ett område som jag brinner för. Samtidigt som jag kan jobba med mitt företag en dag i veckan. Personligen känner jag att den här möjligheten och tjänsten är som gjord för mig. Så självklart tackade jag ja.

Det här får det att bubbla av nyfikenhet i mig och jag längtar till mars, då jag börjar. Vad jag ska göra? Jag kommer att jobba med kommunikation och grafisk form för ett kulturhus i Göteborg. Tillsammans med 12 andra som jobbar med kommunikation och kultur, kommer jag att sitta på ett kontor i ett av de vackraste husen i Göteborg; Stora teatern. En fantastiskt kreativ miljö.

Göteborg, är inte det lite långt ifrån där du bor nu? Jo, det stämmer. Det går att pendla men att lägga så många timmar varje dag på att resa vill jag inte, därför har jag hyrt ett rum där jag kommer att bo på veckorna. Jag kommer alltså att spendera 4 dagar i veckan Göteborg och resten hemma i Lidköping med maken och katterna. Lite knöligt förstås, men praktiska hinder är bara att lösa. Nu får jag tid och möjlighet att utforska Göteborg och allt vad staden har att erbjuda. Alla tips mottages tacksamt.

 

Vad är ett arbetsliv?

Var sak har sin tid, just nu testar jag det här. Vad det blir sedan? Ingen aning. Jag tror på gigekonomin och tänker att mitt arbetsliv kommer att bestå av olika gig. Jag älskar att jobba och kommer nog att jobba fram till dagen jag dör. Men min bild av att jobba ser inte ut som normen där man jobbar heltid, år ut och år in. Jag är dessutom luststyrd och det är viktigt för mig att jobba med saker som ligger i linje med mina värderingar och vad jag tror på och brinner för. I perioder kan det innebära massor av jobb. I andra perioder innebär det väldigt lite eller nästan inget jobb. Precis så vill jag ha mitt arbetsliv.

Hur vill du att ditt arbetsliv ska se ut?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
inspiration

Några boktips från en som lärt sig läsa på nytt

 

Det är så skönt att jag har kunnat börja läsa böcker igen. Jag har under många år varit så stressad, hjärntrött och uppe i varv att jag inte haft ro nog att sitta still med en bok och läsa. För två år sedan på vår årliga konferens, så satte jag som mål att jag ville kunna läsa böcker igen. Det kanske låter konstigt, men jag kunde verkligen inte hålla fokus på att läsa en bok. Så de senaste åren har jag aktivt skalat ner på åtaganden, jobb och andra inflöden av information som skapat den där stressen. Det har krävts övning, men nu är jag där; ostressad och läskunnig igen. Därför är jag glad över att kunna presentera några riktigt bra böcker som jag plöjt på vägen.

Prylbanta

Först ut var Prylbanta, som jag fick av självaste författarna Elisabeth och Johan i inflyttningspresent, du har säkert sett deras eminenta blogg Minimalisterna. Boken handlar inte bara om att prylbanta utan helheten, och de är väldigt duktiga på att förklara saker på ett tydligt sätt. Ett hett lästips för dig som är sugen på att komma igång med en förenkling av ditt liv.

 

Sapiens

Sapiens av Yuval Noah Harari som är en bok full av hisnande fakta som jag inte visste om mänsklighetens historia. Den här boken gör att jag nu faktiskt förstår hur saker hänger ihop, bättre – och varför saker i vårt samhälle ser ut som de gör. Svårläst emellanåt men en bok som är så läsvärd, att alla svåra ord är förlåtna, för kunskapen jag fick vill jag inte vara utan.

 

Hjärnstark

Sist men inte minst har vi Hjärnstark av Anders Hansen, som fick mig att bli än mer motiverad till att hålla mig fysiskt aktiv. Boken gav en tydlig förståelse kring hur viktigt det faktiskt är för hjärnan. Jag fattade ju det innan. Men efter att ha läst den så fattar jag det verkligen!

 

Som minimalist så har jag gjort mig av med massor av böcker, jag har endast sparat ett fåtal som vänner skrivit eller gjort. Resten av böckerna lånar jag såklart genom tidernas bästa delningstjänst; biblioteket.

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
Livet

Den senaste tiden

 

Det känns så omodernt att säga – men det är makalöst vad snabbt en vecka passerar. Jag har lugna, sociala, vilsamma och aktiva dagar om vartannat. Vissa dagar händer det massor och vissa dagar kan vi välja att ”slösa bort” en hel lördag med att bara drälla runt eller kolla på tv-serier.

En av de saker som hänt det senaste är att vi var på en fantastisk maskerad på tema skog. Alla gäster hade lagt åtskilliga timmar på sina kostymer, vilket var skithäftigt att se. Och att stå där framför spegeln i timmar och sminka oss som räv och rådjur och skratta högt åt när vi mest såg ut som clowner och fick justera lite, var verkligen kul och ett oförglömligt minne.

 

En dag hade vi arbetsmöte med HUJ – ett nystartat företag som jag och Mattias är delägare i. HUJ kommer att göra 100 % växtbaserade och ekologiska smörgåspålägg. Typ som leverpastej – fast vegetariskt. Företaget drivs av de två unga och superduktiga entreprenörerna Alice och Jonas Knap. Produkten finns ännu inte ute i butik. Men den som väntar på något gott …

 

En stjärnklar sen vinterkväll åkte vi till Läckö slott. Där var vi till synes helt ensamma. Och det var en lite kuslig stämning. Det är en plats som det finns många spökhistorier om, och det fick såklart fantasin att spinna där i mörkret. Varför lyste det i ett av fönstren? Vad var det som lät? Var det inte något som rörde sig …? Spänning gör livet!

 

Sofia Brolin

Nya Lidköpings tidning ringde och frågade om de fick göra ett reportage om mig. Jag fascineras av journalister som lyckas fånga mig i texten så att jag känner igen mig själv i vad som skrivs. Har varit med om ganska många intervjuer, men den här var helt klart en av de bättre.

 

Jag älskar väder. Alltså väder som utmärker sig. Ju risigare eller mer avvikande det är – desto mer villig är jag att ge mig ut. Ösregn, storm eller åska; de lockar mig alla. En solig söndag var de storm ute och det var nästan svårt att gå upprätt i den starka vinden. Att gå ut på piren rakt ut i den stora vilda sjön som kastade upp vatten på oss, var som att vara barn och leka tafatt. En härlig känsla.

 

Jag fyllde 40 utan kalas, men fick blommor ändå. Det känns fint att vara 40 och jag älskar allt – förutom det fysiska – med att bli äldre.

 

vandra med katt

Några turer och utflykter med vandringskatten Arne, har det också blivit såklart.

Har du gjort något kul den senaste tiden?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
minimalism

Vad man borde och vad man måste

 

Det är nu nästan 4 veckor sedan mitt senaste inlägg. Det är väldigt lång tid och jag tror aldrig att det varit ett så långt uppehåll här på bloggen under de dryga sju år som jag har bloggat. Jag har funderat en del kring detta den senaste tiden. Alltså kring att jag borde blogga. Inte för att jag måste. Men att jag borde.

Minimalism handlar inte bara om att göra sig av med onödiga prylar som inte tillför något i ens liv, utan också att göra sig av med onödiga föreställningar som försvårar livet.

En sak som komplicerar livet och gör det tråkigt – är alla borden. Vi har många föreställningar om att vi måste och borde göra en himla massa grejer. Vissa saker måste vi såklart göra, såsom att utföra sitt jobb, ta hand om sin familj, äta, betala skatt och följa lagen. Exempelvis så borde jag tvätta idag, men det är inget måste. Det kan faktiskt vänta, eftersom ingen dör eller kommer till skada om jag inte gör det.

Jag har i princip gjort mig av med de där känslorna kring att jag borde saker. Men ibland så dyker de upp. De där små – till synes enkla orden – vill, måste och borde. Hur man använder dem säger faktiskt en del om hur man lever livet. För det som händer när man tar på sig för många borden, är att det man VILL göra försvinner. Om jag tar för vana och testar orden framför något jag ska göra, så blir det oftast enklare att upptäcka vad jag tycker – om jag skulle ha svårt att avgöra det. Vill jag det här? Borde jag det här? Eller måste jag göra det här?

Jag tror också generellt sett, att ju äldre vi blir, desto bättre blir vi på att lära oss att strunta i alla borden.

Vad tror du och har du mycket du borde göra?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
hållbart liv

Köpstopp – är det bra?

syn på tiden

 

“Owning less is great. Wanting less is better.”

För några år sedan så testade jag köpstopp. Det var inte en särskilt svår match eftersom jag i princip hade kommit över gränsen och längre inte ville ha något. Hade jag gjort det några år tidigare hade det varit betydligt tuffare. Egentligen så började det när jag sade upp mig från min anställning för att bli egen, för över 7 år sedan. Då var jag en loppisgalen och shoppingglad tjej, som gärna köpte allt som var fint och som jag trodde skulle göra mig lite gladare. När jag bestämde mig för att säga upp mig så fanns nog inte ens köpstopp i min vokabulär, men jag bestämde mig för att dra åt snaran om min plånbok eftersom jag ju inte hade en aning om hur det skulle funka rent ekonomiskt.

Så här i efterhand kan jag se att det var ett fantastiskt och livsavgörande beslut för mig. Den där åtstramningen i ekonomin gjorde mig inte bara rikare, det förändrade hela mitt tankemönster. Sakta men säkert så sjönk det in i mitt medvetande, jag vet inte exakt när det hände men plötsligt behövde jag inte aktivt motstå att köpa något. Det var helt enkelt så att jag inte längre ville ha något. Suget var borta. Jag hade lärt mig att jag inte behöver äga allt som var fint.

Nu i samband med årsskiftet har jag sett många i min omgivning i sociala medier som inför köpstopp. Jag tror att det är en jättebra ögonöppnare där man upptäcker helt nya perspektiv. Det är inte bara bra av anledningen att man faktiskt sparar rätt mycket pengar, utan för att man faktiskt spar rätt mycket tid och energi också.

Hur man genomför sitt köpstopp är såklart helt upp till en själv. Det är du som sätter dina egna regler. En del stryper allt, det gjorde inte jag.

Mina regler var att jag fick köpa:
– ätbara saker såsom fika, mat och godsaker.
– förbrukningsvaror såsom schampo, plåster och hudlotion.
– upplevelser såsom biobesök, inträde till museum eller till badhuset.

Det var ju framförallt inflödet prylar som var viktiga att strypa för min del.

Ett bra tips att ta till om det skulle kännas jobbigt och det rycker i shoppingnerven är att åka till mataffären. Där kan du handla maten som du ändå hade behövt att handla. Det kanske kan stävja ett eventuellt sug.

Vad är din tanke om köpstopp? Har du testat?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
mina funderingar

Vattnet, alkoholen och normen

vatten alkohol norm

 

Vatten. Det är faktiskt det bästa jag vet. Det har inte alltid varit så men de senaste 10 åren har det varit favoriten. Innan dess hade jag svårt för smaken av vatten och blandade därför alltid ut den med saft. Helt absurt tycker jag nu.

Om jag helst får välja, väljer jag vatten som dryck. Alltid! Märkligt nog anses det i vissa sammanhang lite tråkigt och det ska ofta kommenteras. För när man är social ska man helst dricka vin, öl eller andra ädlare drycker. Jag dricker inte alkohol. Jag är inte heller nykterist, men jag dricker nästan aldrig. Det kan hända att jag smakar på någon väns egengjorda persokovin eller smuttar på ett glas bubbel. Men det är aldrig mer än så. Anledningen till att jag inte dricker är flera. Dels så tycker jag inte om smaken av det, dels så har alkohol aldrig lockat mig, dels så tycker jag inte om vad alkohol som drog ställer till med i samhället och för individer. Dessutom är det inte direkt bra för hälsan. Personligen ser jag inga fördelar.

Jag är tacksam över att jag är stark i mig själv och inte har några problem med att stå för det jag tror på, men ibland får normen mig att känna mig otroligt präktig, annorlunda och rätt så ensam i vissa sammanhang. Och det ligger i människans natur att vilja passa in. Jag dricker inte alkohol, äter inte kött och dricker inte kaffe  – vilket alla är starka normer i vårt samhälle. Det händer att jag ibland tröttnar på min egen präktighet och behagar andra med att dricka något annat än vatten, bara för att de ska känna sig bekväma och för att jag är trött på kommentarer och gliringar. För när jag har något i glaset så blir omgivningen lugn. Det är märkligt det här med normen, förväntningar och vad man borde göra.

Normen är förödande på så många sätt. Den gör att många inte vågar göra det de egentligen vill. Normen är en mycket stark osynlig kraft. Är man i normen tror jag att man har svårt att förstå svårigheten med att kliva utanför. För när man är i den, är det rätt så behagligt och som att flyta med i en ljummen vattenström. Alla vi som klivit utanför vet att det skapar motstånd, det är som att plötsligt vända mitt i vattenströmmen och försöka gå mot den samtidigt som man knuffas av alla som flyter med den.

Händer det att du gör saker mot din vilja, för att det förväntas av dig?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg